Alla mina eget perspektiv

Vikten av att mentalisera om sina barns känslor

I förra inlägget skrev jag om att föräldrar påverkar sina barn redan innan de ens föds. Det jag vill sätta fingret på är något jag kommer att skriva mer om framöver, nämligen hur stor påverkan föräldrars beteende och omhändertagande har gentemot barn och deras utveckling.

Detta är så otroligt viktigt att förstå som förälder, och det räcker inte med goda intentioner eftersom så mycket sker undermedvetet (och barn är otroligt luriga), och i stor utsträckning är föräldrar starkt beteendemässigt påverkade av det omhändertagande de själva fått från sina föräldrar som barn. Jag påminner och återanvänder ett citat jag haft med förut:

 

I dag är det många som tänker sig att vi ärver våra personligheter och egenskaper av våra föräldrar och förfäder, att det är generna som avgör hurdana vi blir, och att miljö, uppfostran och omhändertagande inte spelar så stor roll. (…) Det där stämmer inte. Visserligen föds barn med olika temperament och olika anlag och sårbarheter, men det är i hög grad det tidiga omhändertagandet och samspelet med föräldrarna som avgör vad som händer med anlagen och sårbarheterna.

Mentaliseringsboken, s. 631

Vilket omhändertagande man som förälder ger sitt barn kommer med andra ord styra hur barnens personligheter och sårbarheter utvecklas. Jag kommer skriva mer detaljerat om detta framöver, eftersom det till viss del är till teknisk karaktär. Därför är jag också uppriktigt förvånad över hur dålig detaljkunskapen är bland föräldrar jag möter. Det är förvånande eftersom grunderna till det här har varit känt inom forskningen sedan 50-talet, och är idag helt vedertaget.

Detta visar sig i statistiken, i de flesta studier på västerländska populationer brukar ungefär 40% av barnen uppvisa tydliga beteendemässiga tecken på bristande emotionellt omhändertagande (dvs bristande mentalisering) från föräldrarnas sida2.

 

Ett mentaliserande omhändertagande av barn är att likställa med ett kärleksfullt omhändertagande. Detta av den enkla anledningen att en förälder som aktivt mentaliserar och kan förstå barnet också kan ge barnet det som det behöver för att känna sig tryggt, minimera stressen och utvecklas hälsosamt.

 

Ett kärleksfullt omhändertagande minimerar (…) utsöndringen av tillväxthämmande stresshormoner i blodet samtidigt som det maximerar antalet synapser i hjärnan. Hjärnan utvecklas då väl och barnet kan göra det bästa möjliga av sina medfödda anlag.

Mentaliseringsboken, s. 661

Stress är för barn, precis som vuxna, farligt och dåligt för hjärnan i för stora mängder. Skillnaden mellan barn och vuxna är att barn är helt beroende av vuxna för att hantera stressen. Som barn måste vi helt enkelt ha någon som kan tänka och mentalisera åt oss, för att på så sätt reglera vår stress, något som vuxna annars har möjlighet att göra genom t ex mentalisering.

Om barnet inte får hjälp att reglera sina känslor kommer det att ha höga halter av stresshormoner i blodet, vilket försämrar hjärnans tillväxt.

Mentaliseringsboken, s. 661

Jag hoppas ni som läser förstår att det här är viktigt, jag själv känner en viss frustration när jag läser om hur ganska begränsad och enkel kunskap skulle kunna hjälpa föräldrar som inte känner till hur ett barn bör omhändertas på ett tillräckligt bra sätt. Om detta tänkte jag skriva mer om framöver.

Referenser:

1. Per Wallroth, Mentaliseringsboken, Karneval förlag, 2010

2. https://www.psychologytoday.com/blog/brain-trust/201404/study-shows-40-us-kids-are-insecurely-attached