Alla mina eget perspektiv

Att födas maximalt anpassningsbar

En viktig förutsättning för att kunna mentalisera på ett bra sätt om sig själv är att man har förståelse för vad som har påverkat en genom livet. Vissa saker minns vi, vi lärde oss något nytt som fick oss andra beteende, eller någon person försvann ur vårt liv, eller vi vann en massa pengar som gav helt nya förutsättningar. Men resan börjar inte där, formandet av vår personlighet, sättet vi förhåller oss till världen och olika saker i den börjar långt tidigare.

Att vi, kroppen och hjärnan, påverkas av hur vi lever våra liv tror jag alla som läser här är medvetna om. Om vi springer mycket så anpassar sig kroppen och vi får bättre kondition, kroppsarbete och träning resulterar i muskler, och solar vi så blir kroppen brun. Men om vi slutar med det levnadssättet så anpassar sig kroppen tillbaka, solbrännan försvinner på hösten, och tyvärr så försvinner kondition och muskler ganska så snart när vi slutat träna.

Hjärnan är däremot aningen annorlunda. Hjärnans förändringar är nämligen plastiska, ungefär som modellera. När den väl har formats så behåller den sin form tills att den blir påverkad igen, hur mycket den förändras beror på hur många, hur långvariga och starka upplevelser den utsätts för.

Det är viktigt att förstå hur exceptionellt formbar barns hjärnor är, de är nämligen långt ifrån färdigutvecklade när vi föds, och i själva verket skapt för att anpassas maximalt till den miljö vi föds in i. Att ha en känsla och förståelse för detta hjälper oss att mentalisera kring vår egen utveckling, men också för att, framförallt som föräldrar, kunna mentalisera kring hur man påverkar sina barn.

Rydén och Wallroth skriver så här:

Vi föds biologiskt sett väldigt tidigt, långt innan hjärnan mognat färdigt. Det verkar som om detta fyller funktionen att ge vårt ärftliga anlag maximala möjligheter att anpassa sig till den miljö vi föds in i och som i hög grad präglas av andra människors närvaro.

Mentalisering – att leka med verkligheten1, sidan 23

Människans “barndom” , alltså den tiden innan kroppen och hjärnan är “färdigutvecklade” är exceptionellt lång.2 Dels föds vi alltså “långt innan hjärnan mognat färdigt”, dels så tar det många, många år innan det slutligen har nått ett stadie som vi skulle kunna kalla färdigutvecklat.

Vad det här innebär är att den “värld” som (framförallt) föräldrarna skapar för sina barn, kommer ha ett avgörande avtryck på barns hjärnor, och därmed deras personligheter och sätt att uppleva världen. Det här är något som väldigt få föräldrar jag pratat med tycks vara medvetna om. Istället får jag ofta intrycket att man tänker sig att barn växer upp och blir till den förutbestämda personlighet som fanns i generna. Men tror man att det är så enkelt, så har man missat väldigt mycket av hur vi människor fungerar. Och det här handlar inte om att peka ut människor, livet är svårt, många av oss kämpar med våra stressiga liv, och inte alltid blir det enklare när man får fler människoliv att ta ansvar för. En större förståelse åt alla håll, framåt och bakåt över generationerna är önskvärd.

Per Wallroth, som var en av de psykologer som först introducerade mentalisering inom svensk psykiatri vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, poängterar också just dessa saker i avsnittet om hjärnans utveckling i Mentaliseringsboken.

I dag är det många som tänker sig att vi ärver våra personligheter och egenskaper av våra föräldrar och förfäder, att det är generna som avgör hurdana vi blir, och att miljö, uppfostran och omhändertagande inte spelar så stor roll. (…) Det där stämmer inte. Visserligen föds barn med olika temperament och olika anlag och sårbarheter, men det är i hög grad det tidiga omhändertagandet och samspelet med föräldrarna som avgör vad som händer med anlagen och sårbarheterna.

Mentaliseringsboken3, sidan 63

Hur utvecklingen sker och vad som påverkar oss handlar mycket om förälderns mentalisering av barnet, och en stor del av detta är betydligt mer tekniskt än vad många tycks medvetna om. Men vill vi skapa en värld med psykiskt välmående människor med förståelse både för sig själv och andra, så är det nog en väldigt bra idé att börja där.

 

En liten varelse med en hjärna som kan anpassas till den kultur som han föds in i, oavsett vad människorna i hans omgivning bestämt hur man ska leva livet. © http://maxpixel.freegreatpicture.com/

Referenser:

1. Göran Rydén och Per Wallroth, Mentalisering – Att leka med verkligheten, Natur & Kultur, 2010

2. http://www.americanscientist.org/bookshelf/pub/the-benefits-of-a-long-childhood/ (2017-01-29)

3. Per Wallroth, Mentaliseringsboken, Karneval förlag, 2010