Alla mina eget perspektiv

Att känna vad andra (och vi själva) känner.

Hur känns känslor egentligen? Jag tror det finns lite olika svar på det, vi har ju alla ett känslosystem som påverkas av vår genuppsättning, men givet att vi alla är människor så påverkas vi sannolikt i ännu större utsträckning av den miljö och kultur som har format oss genom livet.

Vi reagerar som bekant på stimuli, när något händer omkring oss eller när vi tänker på något som framkallar minnen eller känslor. Dock så är det viktigt att vara medveten om människans komplexitet här. Vi alla har normalt inom oss ungefär samma slags hormoner och signalämnen som kan få oss att känna känslor. Däremot är känslorna som når vårt medvetande och ger oss vår upplevelse från samma hormon inte nödvändigtvis samma från person till person. Därför gör man ofta inom forskningen en uppdelning mellan emotioner och känslor för att kunna hålla reda på begreppen. Jag använder här ett kort utdrag ur boken Personlighetspsykiatri som får förklara:

“Med emotioner avser vi organismens (affektiva) reaktion på yttre eller inre stimuli. Det inbegriper kroppens fysiologiska reaktioner (exempelvis förändringar till följd av hormonell stimulering eller aktivering av det autonoma nervesystemet). (…) Det är viktigt att skilja mellan emotioner och känslor eftersom en individ kan reagera emotionellt utan att ha någon motsvarande medveten upplevelse av känslor. Individen kan också misstolka sina emotioner eller vara osäker på hur känslorna ska benämnas.”

Personlighetspsykiatri, sidan 26

Med andra ord, det kan alltså hända saker i kroppen, saker som påverkar oss (om ni minns t ex kortison som gör att hjärnan förtvinar) utan att vi blir medvetna om det. Det vi kallar känslor däremot, det är de medvetna upplevelser som kommer av de emotionella reaktionerna. Och nu tänkte jag att vi skulle testa det här litegrann. Vi ska titta på klippet nedan. Men först:

  1. Se till att du sitter ostört.
  2. Se till att du har bra ljud.
  3. Se till att du sitter bekvämt.
  4. Försök att slappna av men samtidigt försök att KÄNNA hur du känner! Var känns det och hur känns det?

Och hur kändes det? Blev du glad? Jätteglad? Lycklig? Eller kanske ingenting särskilt? Gissningsvis kände de flesta av er någon slags (intensiv?) glädje, för det är den mest naturliga känslan som kommer av emotionen (oxytocin-utsöndring?) som skapas när vi lyssnar på gladlåtar och ser människor dansa. Men det är inte självklart att du kände så. Någon av er som läser kanske har vuxit upp i ett sammanhang där dans varit strikt förbjudet och popmusik ansett som något ondskefullt. Den naturliga reaktionen då är nog snarast något obehag. Eller så kände du inget alls eller något annat av helt andra orsaker. Återigen, de känslor som vi upplever är inte nödvändigtvis samma som andra upplever i samma situation.

När vi kopplar det här till mentalisering så kan vi först konstatera att för många av oss så kände vi något när vi såg på klippet. VI kände känslor när ANDRA gjorde något. Och det här utnyttjar när vi mentaliserar, genom att se eller tänka om hur andra (eller vi själva) känner i en situation blir vi påverkade av våra egna känslor. I förra inlägget skrev jag om när detta sker omedvetet eller implicit, och det händer hela tiden, vi blir emotionellt påverkade av det mesta som händer. Nästa steg är att vi också kan använda det här aktivt och medvetet. Vi kan tänka  och känna oss in i någons situation.

Att ha en välutvecklad mentaliseringsförmåga handlar till viss del om att kunna leva sig in i både sina egna och andras känslor så autentiskt som möjligt, samtidigt behöver vi ha kontroll. För om vi inte själva kan reglera det, om vi skulle gå runt och fullt ut känna andras lidande så skulle vi snart bli totalt emotionellt utmattade.

En sak vi också bör påminna oss om är att vi har bara tillgång till våra egna känslor, vi kan lyssna och så gott som möjligt försöka förstå, men vi kan inte läsa tankar och vi kan inte fullt ut vara säkra på att det som vi känner är samma som andra känner. Men genom vårt eget känslosystem så kan vi och bör vi försöka att simulera andras känslor och på så vis skapa en väldigt djup förståelse för både vår egen och andras känslor. Detta är typiskt bra om man vill skapa en civilisation där vi bryr oss om varandra och visar medkänsla.