Alla mina eget perspektiv

Mentalisering – hjärnans sociala simuleringsmaskin

Det finns väldigt många och väldigt goda anledningar att noggrant bekanta sig med begreppet mentalisering och förstå dess innebörd. Till att börja med eftersom en aspekt är att det är något som vi alla gör ändå (mer eller mindre bra), omedvetet. Mentaliseringsforskarna Karterud och Bateman beskriver det såhär:

“De flesta av oss mentaliserar automatiskt i vardagslivet. Allt annat skulle göra oss helt utmattade. Automatiskt eller implicit mentalisering gör det möjligt för oss att, baserat på tidigare erfarenheter, snabbt bilda mentala representationer som vi kan använda som referenspunkter när vi inhämtar mer information för att bekräfta eller vederlägga vår preliminära förståelse av andras motiv. Detta sker automatiskt, kräver föga uppmärksamhet och äger rum utanför medvetandet. Om detta inte fungerar tillgriper vi mer explicit eller kontrollerad mentalisering som kräver uppmärksamhet och ansträngning. Detta kräver mer tid och involverar språkliga funktioner.”

Mentaliseringsbaserad terapi, s. 15-161

Psykologen och författaren Tor Wennerberg introducerar också den automatiska/passiva/implicita/omedvetna mentaliseringen, som rent neurologiskt sker i den prefrontala hjärnbarken, bra i sin bok “Själv och tillsammans” (som för övrigt används som kursmaterial i den kurs som Karolinska institutet ger i Mentaliseringsbaserad terapi) genom att citera den brittiske psykologen Nick Humphrey:

“Den massiva prefrontala hjärnbark som vi har använder ständigt sina miljarder nervkopplingar till att simulera sociala möjligheter och sedan till att välja det optimala handlingsalternativet. Den stora hjärnan är således en relationssimuleringsmaskin, och den har selekterats fram genom evolutionen just för sin funktion att kunna utforma och implementera harmoniska men effektiva mänskliga relationer.”

Själv och tillsammans, s 732

Sociala situationer, som att föra ett vanligt samtal med några personer kräver väldigt många “beräkningar” av hjärnan.  Att förstå/känna in hur andra tänker eller känner, att avgöra vad vi ska säga eller hålla inne med något som kan vara känsligt för någon, att kunna byta samtalsämne när det behövs, eller att kanske kunna avläsa trovärdigheten i det som någon säger. Så länge allt flyter på är detta i regel inget som vi “tänker” så jättenoga på när vi väl befinner oss i den sociala situationen, för hjärnan sköter det i stor utsträckning ändå, och det här handlar alltså om det man kallar för implicit (eller passiv/automatisk/omedveten) mentalisering. Det är lätt att tänka att detta bara är vardag, men som Humphrey skriver:

“Det rör sig om extremt komplicerade problem – problem som datorer, trots att de kan designa vapen och verktyg i en handvändning, inte förmår lösa”.

Själv och tillsammans, s 732

Och hur speciellt eller viktigt är då det här på en skala? Wennerberg beskriver det så här:

“Förmågan att mentalisera – att kunna förstå sitt eget och andras beteende utifrån inre, mentala tillstånd som känslor, tankar, impulser och önskningar – är det som mer än något annat skiljer människan från andra djur. “

Själv och tillsammans, s 712

Mentalisering är med andra ord, den mest unika mänskliga egenskapen! Om den fungerar eller inte, är avgörande för att må psykiskt bra. Väldigt mycket av den psykiska ohälsa kan relateras till en bristande mentaliseringsfunktion. För om den inte är väl utvecklad, så innebär det att vi får leva med både en tankemässig och känslomässig oförståelse för oss själva och andra. Och omvänt, om vi kan förbättra vår explicita (medvetna) mentalisering, så kan vi på sikt även kalibrera om vår sociala simuleringsmaskin, alltså den implicita (passiva/omedvetna) mentaliseringen som ger oss en känsla av förståelse för både oss själva och andra. Och där någonstans blir livet betydligt enklare, mer njutbart och hjärnan slipper gå sönder av stress.

 

I vissa situationer måste den implicita mentaliseringen, den sociala simuleringsmaskinen gå på högvarv. Ofta när man träffar människor från andra kulturer så märker man att de sociala självklarheterna inte är så självklara. Här diskuterar jag med en Bangladeshisk köpman på semesterresa utanför Guilin i södra Kina. ©Erik Engelro

I vissa situationer måste den implicita mentaliseringen – den sociala simuleringsmaskinen – gå på högvarv. Ofta när man träffar människor från andra kulturer så märker man att de sociala självklarheterna inte är så självklara. Här diskuterar jag med en Bangladeshisk köpman på semesterresa utanför Guilin i södra Kina. ©Erik Engelro

Referenser

  1. Mentaliseringsbaserad terapi – manual och bedömningsskala, Karterud och Bateman, Liber 2011
  2. Själv och tillsammans, Tor Wennerberg. Natur & Kultur 2014