Alla mina eget perspektiv

Vad som var intressantare än hörntänder från Peking.

Missförstå mig rätt, hörntänder från Peking var väldigt intressant. Jag hade i flera år tänkt att gå och se de där tänderna på Evolutionsbiologiska muséet i Uppsala. Det är de enda kvarvarande delarna av den så kallade Pekingmänniskan, de äldsta funna människofossilen i Kina. Utgrävningar i Kina på 20- och 30-talen gjordes bland annat av forskare från Uppsala och sammanlagt hittades ca 40 skelett, men sedan kom andra världskriget och allt kom bort – bortsett från några tänder som alltså finns för allmän beskådan i Uppsala. Och en kväll för några veckor så tyckte min kompis Hannes att vi skulle gå på museinatt och så var tiden liksom inne.

Pekingmänniskans tänder på Evolutionsbiologiska muséet i Uppsala.

Pekingmänniskans tänder på Evolutionsbiologiska muséet i Uppsala.

Men som rubriken antydde så var det trots allt något annat där som jag fastnade lite för. Inglasat på på en vägg fanns ett gulnande tidningsurklipp, en artikel som jag efteråt förgäves försökt att hitta på nätet. Den handlade om människans hjärna i ett utvecklingsperspektiv. Varför har människan utvecklat en så stor och överlägsen hjärna? I vardagen känns många hjärnfunktioner så självklara att vi sällan inser hur avancerade de egentligen är och hur stora fördelar de faktiskt innebär. Här kommer några meningar från artikeln:

“Lars Werdelins teori är att människorna stal de byten som rovdjuren dödat. Det krävde list och samarbete. I kombination med det extra proteintillskottet gynnade det hjärnans tillväxt. (…)

Fossil, verktyg och andra lämningar tyder på att de använde eld, vindskydd och kunde känna komplexa känslor. Dessutom levde de i större grupper, något som kan ha haft stor betydelse. (…)

-Samarbete är ofta en stark drivkraft bakom hjärnans utveckling. Vi blev ett flocklevande rovdjur och då fanns det en fördel i att öka hjärnstorleken.”

Dagens Nyheter, 20/3 2014

IMG_20160604_221735

Artikel i DN, 20/3 2014

Och det intressanta här är insikten om hur mycket hjärna det behövs för att fungera som en social varelse. Vi måste kunna förstå intentioner (även de outtalade), resonemang och känslouttryck hos andra och oss själva. Tänk dig själv om du inte skulle förstå varför du känner en viss känsla i en viss situation, det skulle minst sagt vara förvirrande och energikrävande. För att fungera socialt måste vi också kunna hejda impulser och förstå konsekvenserna av vårt handlande och gärna hejda oss om vi inser att det vi gör kan skada oss själva eller andra.

Och det är precis det här som mentaliseringsteorin beskriver. Nödvändiga förmågor för att fungera i ett civiliserat socialt sammanhang. Hur vi dels kan kliva ut ur oss själva och se på oss själva från utsidan. Men också att kunna kliva in i andra och känna efter hur vi själva skulle ha känt i deras situation. Tyvärr brister ofta det här för oss, eftersom vi lätt glömmer bort att släppa vårt eget perspektiv när vi försöker förstå andra, men det är ändå dit vi vill komma. Och det finns sammanhang som ställer exceptionella krav på våra förmågor, men som samtidigt är livsnödvändiga, som att kunna leva i en nära relation med någon.

Pixlig bonusbild: Hannes blir uppäten av en tyrannosarus rex.

Pixlig bonusbild: Hannes låtsas bli uppäten av en tyrannosarus rex.