Alla mina eget perspektiv

Stress och mentaliseringsförmåga

I förra blogginlägget skrev jag om hur meditation och hjärnavslappning har en bevisad och märkbar effekt på hjärnan och dess/våra stressnivåer (ägna gärna tid åt det varje dag, för då kommer du att känna mindre stress och må bättre). Detta är av högsta intresse för en blogg om mentalisering av den enkla anledningen att vår mentaliseringsförmåga hela tiden varierar med stressnivån. När vi är stressade eller känner starka känslor försämras vår förmåga att mentalisera.

När stressnivån blir tillräckligt hög går mentaliseringsförmågan i botten.”

Mentalisering – att leka med verkligheten, sidan 156

Man kan säga att hjärnans primära uppgift är att maximera våra chanser att överleva – oavsett om vi är smarta eller inte. Desto större fara/stress hjärnan registrerar desto snabbare vill den att vi ska agera, antingen genom att fly, slåss och spela döda. Wallroth och Rydén uttrycker det såhär:

“När stressnivån ökar stiger nivåerna av noradrenalin och dopamin, detta ökar aktiviteten i amygdala [som styr mycket av stress/oro/rädsla] och stänger av prefrontala cortex [där mycket av vårt “tänkande” och beslutsfattande finns] vilket leder till ett mer primitivt handlingsmönster, t ex kamp-flykt eller frysbeteenden.

Mentalisering – att leka med verkligheten, sidan 154

När mentaliseringsförmågan går i botten har vi svårt att tänka om oss själva och andra och får också svårare att agera som vi vill eftersom våra reaktionsmönster kommer att gå mer på automatik. Tyvärr händer det ofta att vi sårar både oss själva och andra i sådana här situationer. Framförallt om vi har en mindre utvecklad mentaliseringsförmåga och därmed ha svårt att mentalisera om vår eller andras reaktion även i efterhand, så kommer vi också få svårare att försonas.

Det är viktigt att förstå att även våra medmänniskor ibland också agerar efter stressreaktioner. Annars finns det en uppenbar risk att vi tolkar andras beteende som något avsiktligt elakt, vilket är lätt hänt när någon t. ex. springer ifrån oss eller blir arga. På samma sätt kan vi uppleva att vi själva inte har kontroll och inte kan låta bli att såra andra, vilket kan leda till att vi drar oss undan med dåligt samvete och klandrar oss själva.

Det vi kan börja med är att påminna oss att tänka om våra och andras känsloreaktioner både när de inträffar och i efterhand, för då kan vi i en framtida liknande situation vara lite bättre förberedda och kanske inte blir så överraskade när stresskänslorna kommer över oss (eller andra). Med tiden kan vi till och med lära oss att inte agera när stressnivåerna stiger, vilket ofta gör livet lättare. Rydén och Wallroth beskriver det såhär:

“Ju mer vi vet om oss själva och andra, desto fler valmöjligheter till handlande ger den oss, och desto bättre kan vi tänka några steg framåt. Förmågan att förutsäga framtiden och nästa drag är viktig. Just denna förmåga att tänka i termer av tid är sannolikt en specifik egenskap hos människan, och tillsammans med förmågan att kunna låta bli att handla ger den oss enorma fördelar.”

Mentalisering – att leka med verkligheten, sidan 24

Med andra ord, ju bättre mentaliseringsförmåga vi har, i desto större utsträckning kan vi agera och leva på ett sätt som vi faktiskt vill. Ibland kan rädslor och otäcka upplevelser bakåt i tiden hindra oss från att nå dit vi vill, och i de lägena är det viktigt med en god mentaliseringsförmåga för att kunna ta sig förbi situationerna som skapar rädslan.

Och kom ihåg, den som är nyfiken och intresserad av sig själv och andra upplever ofta större optimism inför framtiden! Låt oss utnyttja våra specifikt mänskliga egenskaper helt enkelt!

Lycka till!