Alla mina eget perspektiv

Hur hjärnan förändras under stress

En sak som vi ofta glömmer eller aldrig kanske ens tänkt på är att alla våra upplevelser, tankar och känslor skapas i hjärnan. Vi upplever att det är den verkliga världen som vi ser, men det är faktiskt inte riktigt så. Tänk dig att vi “ser” något, ljus träffar ögat och nervsignaler går från ögat till hjärnan och där sker kemiska reaktioner som blir till en upplevelse för oss. Det är först då som vi upplever något. Det är de kemiska reaktionerna i hjärnan som är vår upplevelse, inte det som händer utanför. Skillnaden mellan upplevelsen i vår hjärna och verkligheten utanför är att i vår hjärna görs associationer, känslor skapas vilket gör att den yttre verkligheten kommer att upplevas väldigt olika från person till person.

För att konkretisera det här behöver jag beskriva några av de viktigaste områdena i hjärnan som våra intryck passerar innan det blir till en upplevelse för oss; amygdala och hippocampus.

Amygdala är en ett extremt viktigt område att ha ett hum om för att förstå vår upplevelse. Den avgör nämligen vilken känslomässig betydelse de inkommande nervsignalerna har. Bedömer amygdala att situationen farlig så behandlas nervsignalerna på ett sätt och bedöms den som ofarlig så behandlas den på ett annat sätt. En välfungerande amygdala är en förutsättning för att hjärnan ska göra adekvata bedömningar av vilken emotionell betydelse våra upplevelser och inkommande nervsignaler har. Det är även i amygdala som känslor som rädsla, skräck och ångest skapas, en förväxt amygdala kommer leda till att omgivningen bedöms som hotfull och vår upplevelse fylls i större utsträckning av t. ex. oro, skräck och ångest.

Amygdalas placering, där alla inkommande nervsignaler passerar och dess vidare väg i hjärnan avgörs innan vår upplevelse skapas. (Bild: Hälsobloggen)

Nästa område i hjärnan är hippocampus, som också är enormt viktig. Hur hippocampus  bearbetar nervsignalerna beror på vilken emotionell betydelse amygdala har gett dem i steget innan. Hippocampus ansvarar för att skicka vidare nervsignalerna till flera olika delar av hjärnan så att vår upplevelse skapas. Hippocampus återkopplar och jämför med tidigare minnen och kan på så sätt göra informationen meningsfull för oss och även “fästa” informationen i tid och rum. Informationen skickas vidare till språkcentra så att vi kan prata om upplevelserna, till vanlig minneslagring och till t. ex. delar av hjärnan där självupplevelsen (upplevelsen av att det vi är med om faktiskt händer oss själva) skapas. En välfungerande hippocampus är en förutsättning för att vi ska kunna integrera de inkommande nervsignalerna i minnet och ge dem mening och även kunna prata om våra upplevelser (nej, det är inte självklart att vi kan prata om alla upplevelser även om vi vill).

Hippocampus placering, området i hjärnan som ansvarar för att nervsignalerna kan lagras på rätt platser i hjärnan, t ex minneslagring, talminneslagring och självupplevelse. (Bild: Pennstate)

Och nu till vad som händer under stress. Jag är medveten om att det kan vara lite otäckt och stressande i sig att läsa om vad som händer i hjärnan, och jag kommer skriva i senare blogginlägg om hur vi påverkar hjärnan på ett positivt sätt för att skapa en mer positiv upplevelse.

Först kanske jag ska nämna att jag ju inte har skrivit om vad stress är, men det är i alla fall ofta betydligt mer än vad många ofta tänker sig. Oro, ångest, rädsla för framtiden, att uppleva att man inte räcker till, att uppleva att man inte har kontroll eller kan påverka sin situation. Att gå med känslan att saker går fel hur man än gör, separationer, ensamhet, hot, konflikter, brist på vila/sömn eller bara jobbiga och negativa upplevelser i olika utsträckning är bara några exempel på situationer som kan utsätta hjärnan under stress i olika utsträckning. Enskilda starka emotionella upplevelser, där trauma är extremfallet, påverkar också hjärnan och dess funktionssätt även om det inte är en långvarig stressexponering.

Så hur påverkar då stress de här områdena i hjärnan? Det är något som man kunnat forska fram under de senaste årtiondena tack vare nya tekniker för att göra detaljerade hjärnavbildningar. En bra beskrivning av vad som händer med just amygdala och hippocampus under stress finns i boken “Grunderna i vår tids psykologi”:

Vid långvarig tillförsel av kortisol [stresshormon] kan man iaktta en atrofi (förtvining) av hippocampus, som är en viktig struktur för minnesbildning. Om det beror på att nybildningen av nerver hindras eller att en förtvining av de som redan finns sker, är oklart. Men så mycket vet man att långvarig stress direkt påverkar hjärnans struktur. Det är precis tvärtom med amygdala. I samband med stress växer sig nervkopplingarna i amygdala starkare och på så sätt uppstår en ond cirkel mellan hjärnans funktionssätt och våra upplevelser. Det här visar att styrfaktorer för beteendet kan ändra karaktär över tid, från att ha varit mer psykologiska till att bli mer fysiologiska eller neurologiska. Hjärnans stora förmåga till plasticitet är viktig både när beteendet påverkar hjärnfunktioner och när hjärnan styr beteendet.”

Grunderna i vår tids psykologi, s 119

Det är svårt att överdriva vikten av att förstå ovanstående textstycke. Stress (och starkt negativa/traumatiska upplevelser) kommer alltså driva på den plastiska förändringen av hjärnan på så sätt att området (amygdala) som ansvarar för bedömning av signalernas emotionella betydelse, skräck, oro och ångest växer, med mer oro och ångest som följd. Amygdalas förändring kommer bara i sig att påverka hippocampus arbetssätt och vi får sämre minneslagring och en mer kaotisk upplevelse som följd. Men dessutom så kommer hippocampus att förtvina, vilket naturligtvis kommer att försämra hjärnans funktionalitet ytterligare.

En förändrad hjärna innebär en förändrad upplevelse. Och i det här läget kommer vi i större utsträckning att göra negativa tolkningar av människors intentioner och det kommer bli allmänt obehagligare att befinna sig i sociala sammanhang. Eftersom vi ofta lever oss in väldigt mycket i vår upplevelse kan det vara svårt att se tecknen på vår förändrade hjärna själva, vi tenderar nämligen att tro att vi agerar rationellt och just så som vi vill. Kom då ihåg att mentalisering handlar om att kunna se sig själv utifrån och andra inifrån. Vi behöver lägga undan våra självbilder och uppfattningar och bara se och konstatera hur vi faktiskt beter oss (vilket ofta kräver att vi tar hjälp av andra).

Ofta kan man se det hos sig själv genom att våra beteenden tenderar att bli mer utpräglade. Vi kan bli undandragande eftersom vi upplever obehag vid sociala interaktioner (lätt hänt om vi har en hjärna som tolkar omgivningen som hotfull), eller helt tvärtom väldigt påträngande och attackera andra (också rimligt om man känner sig hotad). Vi kan få behov av ständiga miljöombyten och flykt från vår omgivning (återigen, vår hjärna tolkar ju omgivningen som hotfull och vi måste bort från den). Det kan också leda till beteenden där vi försöker fylla upp vår tid med så mycket aktiviteter som möjligt för att på så sätt kunna fästa tankarna på konkreta saker och på så sätt inte ge oss själva möjlighet att känna allt det negativa, alternativt att vi blir viljelösa och apatiska. Vanligtvis märker vi det genom att vi får sömnproblem.

Problemet är bara att det negativa sitter i hjärnan, vi kanske försöker fly, men med stor sannolikhet kommer insikten med tiden att vi inte kan fly från våra upplevelser, för vår hjärna följer med oss och kommer med tiden att göra även den nya omgivningen obehaglig för oss. Eller om vi försöker oss på större utmaningar och fylla ut vår tid, så finns risken att den försämrade hjärnfunktionen tillslut leda till att vi inte klarar av arbetet som vi gett oss in på (inte så konstigt när funktionerna för t. ex. minnesbildning rent fysiologiskt förtvinar). Jag kan påminna om att för att skydda sig själv är det viktigt att ständigt påminna oss om att inte vara tvärsäker. Tror man för mycket på sin upplevelse så kommer den hotande omgivningen och oron också att upplevas som verklig för.

På samma sätt som hjärnan kan förändras på det sätt som jag beskrivit ovan kan den också förändras på ett för oss betydligt gynnsammare sätt. Det tänkte jag förklara i blogginlägg framöver.

Tills dess, försök gärna att identifiera beteenden hos er själva, njut av det underbara vårvädret och försök att sova ordentligt!

Lycka till!