Alla mina eget perspektiv

Att mentalisera – det viktigaste ordet som de flesta av er aldrig hört talas om.

Mentalisering och att mentalisera, jag är fascinerad över att de orden inte har fått större spridning redan, även om jag noterar att de börjat dyka upp här och var på senaste tiden. För när man inser dess innebörd och kan börja tillämpa det i livet så blir livet så ofantligt mycket lättare. Spontant kanske man tänker att det är något slags halvreligiöst flum, i själva verket ligger det väldigt mycket forskning bakom och begreppet har vunnit mycket uppmärksamhet framförallt inom den engelskspråkiga psykologiska forskningsvärlden under det senaste årtiondet.

Att mentalisera handlar om att tänka och känna om sina och andras tankar och känslor. Spontant kan det här låta ganska trivialt, eller något som vi redan kan. Eller så kanske någon tänker att det rentav är onödigt, än mer onödigt att uppfinna ett nytt ord för det. För det finns några ord som är närbesläktade, som reflektionsförmåga, självinsikt (yay, mitt gamla favoritord!), empati, emotionell intelligens o.s.v. Men det finns faktiskt inget som fångar hela spektrumet så som mentalisering gör. Det är så pass oflummigt, att när jag tagit upp det med personer som är pålästa i psykologi, som t ex min egen psykolog, så kan de relatera till det och förstå dess innebörd efter en ganska kort förklaring, även om de inte bekanta med just det ordet på förhand. För det är ett relativt nytt och modernt begrepp som ännu inte riktigt har populäriserats. Peter Fonagy, som är den forskare som bidragit mest till förståelsen för mentalisering innehar Freud Memorial’s professur vid University College London och är prefekt (head of department) för Instutitionen för klinisk, pedagogisk och hälsopsykologi, han har även fått flera utmärkelser för sitt mångåriga arbete. Själva ordet kommer dock från fransk psykoanalys och en man vid namn Pierre Marty som tycks ha myntat ordet på 60-talet.

Man kan förklara det på lite olika sätt, så jag ger några olika exempel (samtliga från böckerna jag nämner längre ned) så kanske det klarnar lite.

  • Att tänka om känslor och känna om tankar (varför upplever jag egentligen de här känslorna?).

 

  • Att genom sin föreställningsförmåga uppfatta och tolka beteenden som ett uttryck för mentala avsikter (varför säger hen egentligen sådär, kan det kanske vara för att…?).

 

  • Att göra egna och andras handlingar begripliga utifrån bakomliggande mentala avsikter, som önskningar, känslor och föreställningar (varför sprang han bara sin väg, kan det vara för att… eller för att han kanske…?).

 

  • Att inse att det som finns i sinnet, finns i sinnet (det finns många psykologiska tillstånd som vi kan läsa oss till, och som vi lättare blir medvetna om ifall vi läser om dem och vet att de existerar, så kan vi också känna in när vi själva befinner oss i ett specifikt sinnestillstånd).

 

  • Att förstå andra och sig själv, implicit och explicit, i termer av mentala tillstånd och mentala processer.(både vi själva och andra har mentala processer som pågår i hjärnan, för att förstå oss själva och andra behöver vi lära oss om dessa och fundera kring dem, vi kan också känna på oss saker utan att behöva tänka aktivt om vi är duktiga).

 

  • Den process som gör det vi gör, tänker och känner verkligt för oss och ger oss en känsla av att finnas i världen (när känsla och tanke “förstår” varandra och våra beteenden blir logiska och förståeliga för oss, vilket gör det enklare att ha överseende med sina egna och andras svagheter).

 

  • Att vara medveten om medvetandet (holding mind in mind på engelska, helt enkelt att vara uppmärksam på vad som händer i huvudet när det händer något i huvudet).

I en bok beskrivs mentalisering väldigt bra utan att författarna tycks känna till ordet. Boken heter “Drunkna inte i dina känslor – En överlevnadsbok för sensitivt begåvade” (2012) av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. Boken har sin utgångspunkt i att vissa av oss är biologiskt mer känsliga, något författarna kallar att vara “sensitivt begåvad” (något som jag jag känner igen mig väldigt mycket i, och som jag kommer skriva om i senare inlägg).

Ofta känner vi vad vi känner, men förstår inte vad. Sensitivt begåvade är bra på att känna känslor, men ofta inte lika bra på att tolka vad det är de känner. (…) vad är det egentligen för känsla? Är du verkligen rädd – eller arg eller kanske glad?
Med en annan bild kan man se känslor som marktäckande växter. Du känner en känsla – du är t .ex. ledsen. Men om du vågar lyfta på den känslan, vad finns egentligen där under? Kanske en stor ilska ligger gömd under sorgen. Vare sig det är fåglar eller växter så är idén densamma – ta dig tid att betrakta dina känslor. Koppla in ditt logiska tänkande. Om du bara låter dig viljelöst dras med av dina starka känslor förlorar du lätt fästet och kan i värsta fall stå där med bara två handlingsalternativ, att gömma dig eller attackera.

Att hålla på med sånt här, har alltså forskare (och numera jag själv) kommit fram till är otroligt viktigt för att vi ska fungera bra som människor. Så nu ska jag ge några exempel på varför det mer eller mindre är livsviktigt att aktivt ägna sig åt mentalisering:

  • Det kommer minska hjärnans produktion av stresshormon (med ALLT vad det innebär av mental och fysisk nedbrytning).
  • Det kommer att öka vår koncentrationsförmåga.
  • Vi kommer få en bättre självbehärskning.
  • Vi kommer minska risken för konflikter med oss själva och vår omgivning.
  • Det kommer göra oss till mer empatiska personer.
  • Det kommer sannolikt göra oss till lyckligare personer (men man kan tyvärr inte styra över allt i livet eller få allt man vill ha, men mentalisering gör att vi får enklare att förstå varför saker inte blir som vi önskar alla gånger).
  • Det kommer göra oss till socialt kompetenta personer och personer som andra vill umgås med.
  • Det ökar sannolikheten för att vi ska kunna hantera traumatiska upplevelser (och vi som har varit med om det både som barn och som vuxna inser att det här är sjukt eftersträvansvärt).
  • Det kommer minska riskerna att vi eller personer i vår omgivning utvecklar psykiska problem.
  • Vi kommer att kunna ta oss ur felaktiga och skadliga tankemönster som vi lärt in tidigare under livet.
  • Vi minskar risken att bli offer för propaganda och sektverksamhet.
  • Vi kommer att få enklare att uppfostra barn och veta hur vi ska bete oss med dem (och andra människor).
  • Vi kommer våga och kunna känna känslor, vilket i sin tur är en förutsättning för att vi ska känna oss levande.

Jag skulle nästan vilja gå så långt som att säga att det är sannolikt att vi kommer att utveckla självskadebeteenden (som för de flesta av oss inte innebär fysiska självskadebeteenden, mer bara beteenden som är väldigt dåliga för oss själva) om vi brister i mentaliseringsförmågan. Samtidigt kommer den bristande mentaliseringsförmågan göra att våra självskadebeteenden för oss själva framstår som självklara intellektuella val som vi rättfärdigar. I det långa loppet lär ändå självskadebeteenden tyvärr göra oss olyckliga, vilket kan leda till livskriser (jag tror att det var där någonstans som jag befann mig när jag började förstå vikten av mentalisering). Vi kommer helt enkelt må bättre och bli mer fungerande människor om vi mentaliserar.

Forskningen kring mentaliseringsförmåga har kommit så långt att man kan mäta den hos människor. Och det riktigt intressanta är att man med ganska stor precision genom att mäta blivande föräldrars mentaliseringsförmåga kan förutsäga hur deras barn kommer att fungera och om det kommer att utveckla otrygga anknytningsmönster, d.v.s. förmågan hos barnens känsloapparat att hantera nära relationer. (Vi bör med andra ord allra helst lära oss att mentalisera innan vi skaffar partner och barn.)

Jag skulle kunna fortsätta ett bra tag till, men jag hoppas att ni har börjat intressera er för detta. För om ni tycker att bara några av sakerna ovan låter intressant för ert liv och vill förstå mer, så kan detta vara starten på något riktigt bra.

Jag kommer framöver fortsätta att förklara mer, men om ni själva vill läsa vidare, vilket jag starkt uppmuntrar till, så har jag hittat två böcker på svenska som är helt fokuserade på just mentalisering (och som jag hämtat det mesta från i det här blogginlägget):

Mentalisering – Att leka med verkligheten (2008) av Göran Rydén och Per Wallroth
Mentaliseringsboken (2010) av Per Wallroth

Sedan finns ytterligare två böcker på svenska som jag inte läst än:

Själv och tillsammans – Om anknytning och identitet i relationer (2013) av Tor Wennerberg
Din dolda sociala förmåga – skapa bättre relationer med mentalisering (2015) av Jacqueline Joo

Att mentalisera handlar alltså om att tänka och känna sina egna och andras tankar och känslor. Så egentligen är all kunskap om oss själva och andra bra hjälpmedel på vägen för att lära oss att mentalisera, vilket betyder att det mesta av litteratur inom psykologi, självförståelse, känslor, relationer, humanbiologi, genetik, beteendevetenskap, sociologi o.s.v. kan vara hjälp på vägen om vi vill bli bättre på att mentalisera.

Tillsist vill jag ge en metafor för hur vi kan fungera om vi saknar förmågan att mentalisera. Ni kanske har hört om hur man kan lära elefanter att vara hjälplösa (s.k. inlärd hjälplöshet). Från att elefanterna föds så kedjar man fast dem vid pinne som tidigt i livet är tillräcklig för att de inte ska kunna ta sig loss hur mycket de än försöker. Det här kommer deras hjärna att lära in och de “vet” efter ett tag att det inte är värt att ens försöka komma loss. Eftersom de “vet” att det är lönlöst kommer de när de växer upp stå kvar vid som pinne trots att de numera när de är fullvuxna elefanter skulle kunna dra sig loss om de försökte.

Om vi människor inte funderar på vår tillvaro och lär oss vilka inlärda beteenden och fenomen som finns i vårt huvud och i vår känsloapparat, så riskerar vi att bete oss som hjälplösa elefanter. Vi kommer dessutom med stor sannolikhet bli sjukt trötta på människor som försöker förklara för oss hur vi fungerar och att vi egentligen inte behöver hålla på som vi gör. För hur skulle  andra människor kunna ha en aning om hur vi känner eller fungerar? Och det kan de på sätt och vis inte, vi kan aldrig veta exakt vad andra människor, eller vi själva heller för den delen, tänker och känner (och de gånger vi tror att vi vet exakt hur någon annan tänker och känner, så är detta en varningssignal om att vi själva gör mentaliseringsvurpor). Men, vid det här laget finns det så mycket forskning och underlag, att vi ändå kan se att det finns mönster som människor följer och psykologiska fenomen som man kan se och mäta utifrån, som vi kanske inte själva känner till. För vi människor har, till skillnad från i stort sett alla andra djur, en hjärna som kan inhämta kunskap och göra något så avancerat som att tänka kring våra egna beteenden. Det innebär att vi kan komma ur inlärda beteenden och befria oss själva från kedjor som vårt psyke och känsloapparat binder oss med.

Detta var en introduktion till mentalisering, framöver kommer jag fortsätta att skriva om en del nyckelfenomen och psykologiska tillstånd som kan hjälpa oss på vägen mot en förbättrad mentaliseringsförmåga.

 

Om vi inte mentaliserar riskerar vi att slösa bort livet utan att förstå de inlärda beteenden som hindrar oss från att leva livet och känna oss levande. Fotot taget från lesswrong.com.