Alla mina eget perspektiv

2009(ish) – året när jag återuppfann müsli och modern vetenskapsmetodik

Jag minns faktiskt inte exakt vilket år det var som jag återuppfann müslin, alltså sådana där blandningar som man brukar äta till frukost, men det var runt 2009 eller 2010. Det hela började i alla fall med att jag något år tidigare hade bestämt mig för att leva som något slags puritanskt extremist (eller som min gamla kollega Leif Person kallade det, “en jävla renlevnadsmänniska”) med målet att vara totalt oberoende av allt som inte var direkt livsnödvändigt. Tanken var att jag skulle kunna navigera fritt i livet, utan att styras av något som inte kom från mig själv, typ. Jag lade om mina kostvanor, bort med ALLT som kunde vara minsta beroendeframkallande (läs socker) och fram med något som kunde liknas vid stenålderskost. Frukosten kom att bestå av mjölk och havregryn. Det var helt okej i början, och jag förespråkade det bland mina vänner (hihi, en och annan hakade rent av på tåget), men med tiden började jag få pikar av min lägenhetskompis Tim att mina frukostar ofta drog ut på tiden… Så en dag, när jag hade hållit ut något år, slog mig tanken att jag kanske skulle kunna blanda i något mer, typ russin, det var ju ändå “naturligt socker”. Så fick det bli, och WOW, vilket uppsving det blev på frukosten. Mjölk med havregryn OCH russin alltså, den nya grejen. Sedan gick det inte lång tid innan jag kom på att man ju kunde blanda i ännu fler grejer. Så jag köpte storpack av lite av varje som kunde passa. Och så kom dagen, när jag stod där hemma i köket och blandade min fantastiska blandning, då det plötsligt slog mig vad det var jag hade gjort. Jag hade återuppfunnit müsli. Bara att knalla till affären och köpa färdigblandat.

Det var ungefär i samma veva som jag också upptäckte den moderna vetenskapen. Den historien är egentligen lite längre, men löpte till stor del parallellt med müslihistorien. När jag bestämde mig för att leva som en puritansk extremist hade jag genomgått en ganska omvälvande period i livet, där jag börjat förstå att det var väldigt svårt att veta vad som var sant eller inte. Jag hade även insett att jag inte ens kunde lita på mitt eget minne eller min egen verklighetsuppfattning. Det här tog ganska mycket tankekraft, hur skulle jag kunna skaffa mig något slags uppfattning alls? Jag ska inte dra ut på det, för jag kom rent av fram till att det kanske inte alltid ens går att klart avgränsa vad som är “sant”, utan man kan i bästa fall samla på sig ett underlag, tillräckligt med statistik för att med ett visst mått av sannolikhet uttrycka sig om att något är troligt eller inte. Och så kom återigen insikten, but hey, that’s science! Det är ju ganska bra att inse, sådär något år innan man ska ta ut sin akademiska examen, men i alla lägen gäller bättre sent än aldrig!

Och vad jag vill ha sagt är att ibland behöver vi tid, egna erfarenheter och reflekterande för att verkligen “förstå” saker. De här sakerna kan vara små, eller ibland helt livsomvälvande. Jag tror i vilket fall att det är viktigt att vi försöker förstå, både vår omvärld men också oss själva. Men allt kan vi inte komma fram till själva, världen hade inte varit så effektiv om alla var tvungna att uppfinna och upptäcka allting från början. Väldigt mycket har andra människor redan forskat om och skrivit böcker om, och de har skaffat underlag och kommit till insikter som kan hjälpa oss att förstå oss själva och vår omgivning. Så därför kommer det att bli en del sånt framöver på den här bloggen, kombinerat med mina egna perspektiv.