Alla mina eget perspektiv

Skillnaden mellan hjärtinfarkt eller inte.

När jag satt där hos psykologen och hade konstaterat att jag hade befunnit mig i ett läge som gett mig hjärtinfarkt eller stroke om jag inte hade stannat upp så fortsatte jag sedan med att berätta de bakomliggande historierna. När jag hade berättat klart förklarade psykologen kort att jag har gått och burit på sammantaget en väldigt tung “påse” (1) professionellt, (2) privat och (3) existentialistiskt. Jag tycker personligen att (2) och (3) är de mest intressanta delarna, men psykologens uppgift gentemot min arbetsgivare (som betalar för mina besök) är att jobba med (1). Så jag tänkte mer att bearbeta dessa själv, med mina vänner och här på bloggen.

Psykologen hade inte jättemycket nytt att komma med (i slutänden kom vi bara fram till att jag ska gå och lägga mig vid 22:30 varje vardagkväll och få ordentlig rutin på sömnen), jag hade nämligen kommit underfund med ganska mycket i samband med min blindtarmssjukskrivning. Då fick jag för första gången på väldigt länge möjlighet att stanna upp och bara vara hemma och ta det lugnt istället för att ivrigt fylla den lediga tiden med så mycket intryck som möjligt. En tweet jag skrev sammanfattar min känsla ganska hyffsat.

Det är frestande att känna att det finns inslag av magic här, åtminstone kan jag konstatera att det var en serie sammanträffanden som lett fram till att jag lyckades undvika min hjärtinfarkt, stroke eller djupa depression. Någonstans ska jag börja och jag gör det vid en händelse 2011, då jag (som jag gör ibland) går till en bokaffär och oplanerat tittar på böcker. Just den gången fastnade jag för en bok som hette/heter “Mentalisering – att leka med verkligheten”. I efterhand är det nästan lite märkligt att jag fastnade för just den boken. Den var nämligen ganska dyr, omslaget såg psycho ut och jag hade egentligen ingen aning om vad den handlade om. Jag trodde nog egentligen att den handlade om manipulation för jag tänkte mig att jag skulle få en del konkreta insikter om hur sekter, massrörelser och propaganda fungerar. Tittar man på de enstaka anteckningar som finns från den genomläsningen så är det också ganska tydligt att det var just detta som jag “läste in” vid den första genomläsningen, om kinesisk propaganda, det kinesiska folket, och kanske en och annan tanke om Knutby och min egen uppväxt och utträde ur kyrkan. I alla fall, det som jag mindes och tog med mig var:

1. Var aldrig för övertygad, varken om dig själv eller om andra. (Detta är superviktigt.)
2. Traumatiska upplevelser sätter djupa spår.

Ungefär så. Men ändå hade det lilla gjort att jag ansåg att boken var bland det viktigaste jag läst och något som jag tyckt att fler borde läsa.

I maj i år så träffade jag på en person som berättade för mig att hen hade varit med om något som jag tolkade som en traumatisk upplevelse som hade satt enormt djupa spår. Jag ville att den här personen skulle må bra så jag lånade/gav mitt exemplar av boken till personen. Och det var enbart av den här anledningen som jag lät boken få topp-prioritet i min annars fascinerande tjocka bokhög. Jag ville ha lite bättre koll på vad som faktiskt stod i boken om jag skulle träffa personen igen och diskutera innehållet. Jag lyckades låna till mig ett annat exemplar eftersom jag 2012 gett boken i födelsedagspresent till en vän som nu gladeligen (utan att ha läst den) återlånade boken till mig. Och när jag nu läste den så var det som att en ny värld av insikter och förståelse öppnade sig, saker som jag uppenbarligen inte alls greppat vid första genomläsningen.

Så det som jag med detta inlägg vill göra är framförallt att introducera begreppet “mentalisering”. Det handlar om att kunna “tänka och känna om sina egna och andras tankar och känslor”. Det låter simpelt och trivialt, men det är det inte. Att kunna mentalisera är skillnaden mellan att kunna känna sig lycklig eller inte, att kunna förstå sig själv och andra eller inte. Det är skillnaden mellan att kunna känna innerlig trygghet eller inte. Det är skillnaden mellan att våga känna sig levande eller inte. Det är skillnaden mellan att vara hyperkänslig (eller bara väldigt emotionellt sårbar i vissa situationer) eller stabil. Och det är skillnaden mellan en hjärna som producerar mest stresshormon eller glädjehormon.

Mer om det i kommande inlägg.