Alla mina eget perspektiv

Sjukskriven/sick leave

Tillslut kom verkligheten ikapp, men just nu kan jag nästan skratta åt det. Det känns som att Captain Obvious har försökt få tag på mig sedan 2005 ungefär. Akutskjukskrivning idag för stressyndrom. Nackproblemen kom troligtvis inte av sig själv, inte blindtarmsinfektionen heller, och inte koncentrationssvårigheterna och det dåliga minnet heller. Typ allt påverkas av stress, men hittills har jag tyckt att det varit ett styrketecken att härda igenom och det är först nu när jag står och ser hur min kropp bryts ned som jag insett att jag måste stanna upp och rehabilitera mig.

Stress utlöses av påfrestningar som till exempel högt arbetstempo och konflikter. Tack vare sjukskrivningen kan jag lämna jobbet och leva livet i det tempo som känns bra för ett tag framöver. I övrigt ska jag fundera på vilka som jag kan tänkas ha konflikter med, alla som på något sätt upplevt att de haft en konflikt med mig är välkomna att höra av sig. Jag har som ni kanske förstår kommit till vissa insikter om mig själv och ska göra mitt yttersta för att vara medgörlig. Det kan också dyka upp ett och annat blogginlägg framöver. Viktigt för återhämtning är också glädje och stöttning från omgivningen, så känn er fria att hjälpa till med det.

Hur stress känns? Nu när jag får vara hemma känner jag mig bra, jag känner mig lättad, glad. Däremot när jag tänker mig själv gå tillbaka till min arbetsplats så är det som att en svidande vätska sprids i hjärnan och efter någon minut får jag huvudvärk just på samma ställen. Amatöranalysen är att detta nog skulle kunna vara något slags stresshormon som fullständigt flödar ut när jag tänker vissa tankar som gör hjärnan dysfunktionell. I den situationen känns det rätt så uppenbart att hjärnan och kroppen behöver rehabilitering. Det är verkligen inte bara jobbet som lett fram till detta, men det är där min dysfunktionella hjärna lidit som mest.

Eventually the reality caught up, but right now I can actually almost laugh about it. It feels like Captain Obvious has been trying to reach me since around 2005. I got acute sick leave for stress syndroms today. The neck problems were not a coincidence, not the appendix infection either, or the concentration- and memory problems. I have realized that kind of everything is affected by stress, but until now I have considered it as a sign of strength to keep on going. But here and now I realize that when my body is breaking down I really need to stop and I need to stop and rehabilitate.

Stress and stress hormons are released by several factors, like high working tempo and personal conflicts. Thanks to the possibility to take sick leave I can leave the work now for some time ahead and live my life in a tempo that feels good. Otherwise I will try to understand with whom I have had conflicts, and everyone that feels that they have had some kind of conflict with me are very welcome to contact me, and I will do my best to try to resolve the conflict. In order to rehabilitate it is very important to feel joy and support from the environment, so just feel free to help me with that. smile emoticon

How stress syndroms feels? Right now when I am home from work I feel reliefed, happy. But if I think of going back to my working place it is just like a pinching liquid flows into my brain and after a while I got head ache in the same areas. My amateur analysis is that this is could be some kind of stress hormon that flushes out when I think some certain thoughts and simply makes my brain dysfunctional. In this situation it feels rather obvious that my body and my brain need to rest and rehabilitation. The work is far from the only thing that have led to this situation, but it is at work where my dysfunctional brain has suffered the most.

Edit: the date of this blogpost was set according to the date it was published on facebook.